Har landat och kommit hem. Inte ännu kommit till ro, mår så illa efter den långa turen. Efterlandningen blev extra lång då sista färden blev uppskjuten pga starka vindar(?) vill jag tro. Väldigt starka vindar, de märktes av när första planet landade. Planet tippade åt vänster, och folk tjöt. Jag var en av dem.
Ingen klappar händerna vid landning längre, jag saknar det. Flygpersonalen gör ett så bra jobb. Speciellt när de agerar självsäkra, även vid oroliga situationer. Att klara av långa flygningar ända till Japan. Varför klappar man inte? Sen när alla ska av är de snabba. Flygpersonalen säger "Tack för att ni flög med oss". Jag säger "Det är ni som ska ha tack". Varje dag blir jag mer besviken på hur hur den här världen fungerar.
När jag kom hem var brev från universitet det första jag frågade om. Pappa vet inte om det har kommit något från Stockholm men Dalarna har skickat besked och inloggning till deras nätkurs.
Bilden nedanför visar mitt brev. Min adress är döljd av en karamell jag fick på 成田国際空港 när jag väntade på mitt boarding pass.
Underbara drycken Calpis, provade äntligen godisversionen. Rilakkuma... något. Håraccessoaren är min avskedsgåva.
Men just nu känner jag inte för att äta något alls. Mår så illa, känns inte som att enbart sömn kan fixa detta. Även om det borde vara största orsaken. Har knappt sovit på två nätter, varit trött och somnat nästan överallt. Dagen innan jag skulle med flyget och försökte hinna med mina sista ärenden, när jag åkte runt med tunnelbanan, även om det bara var en kort stund, höll jag på att somna. Också när jag var på väg till flygplatsen somnade jag flera gånger. Vaknade förskräckt, rädd för att missa min station. Ibland var det för att mina väskor hade ramlat och fört oljud. En gång vaknade jag och märkte att jag somnat utan att skruva på locket på min dricka, och spillt en massa på min datorväska och mig själv. I vänthallen på flygplatsen var det också lika lätt att somna. Fick hålla mig i rörelse, med planen upprepandes i huvudet; "Håll bara ut tills ca en timme in på flygturen. Då har du fått din mat och kan somna". Måste få min mat... Andra gången missade jag för att jag sov. Även om det bara var för en kort stund, var de tvungna att välja just den tiden.
Murphy's Law.
No comments:
Post a Comment