Japanskalektion

Sitter på lektion och det går segt... Jag kan allt för väl, och ska skicka mejl om jag kan hoppa över Japanska I och gå direkt till II. Egentligen känner jag mig splittrad om att hoppa över Japanska I, det jag vill ha mest är strålande betyg, och om jag vet allt kommer jag ju få det... Även om det kommer vara tråkigt TT__TT
Japanese～

Håller på att bygga min dator. Igår bar jag hem chassit, besväras idag av träningsvärk i mina överarmar. Disken får försvinna saktare än beräknat... Till min dator har jag alla delar utom processorn som kommer i mitten av februari TT__TT Nääääääei, jag vill inte vänta så länge.

Vänta vänta vänta vänta

Väntar på din födelse

My biggest fears

I'm afraid of dying.
Human die so easily. We can be squished, if we fall from high ground we die. If an ant falls from high ground, he will not. Humans are soft... Filled with liquid and jelly organs. And fragile bones.
Cancer. I'm so afraid of cancer. Everyday I'm thinking of cancer. Do I have cancer? How should I know? I'm so worried. The tension has built up, and nowadays I'm close to tears when I think about it.
When I was younger, my Mother got cancer. My way towards her changed. I didn't know how I should look at her. She was acting strong. I was acting stronger. I got used to it. She had it for years. I stopped taking it seriously. The cancer went away but attacked other organs. I thought she would get out of it again. I never realized... At the last hospital... Relatives told me, this part of the hospital are for people who will die soon. I didn't believe them. We slept over, my dad and me. In the morning, nurses called her dead. I didn't believe it. She was still alive. She was breathing, with her eyes open, but they had faded like dead eyes do. I couldn't believe it. I saw it as a coma. She would wake up someday, like a miracle and everybody would be there. She would come home and make it bearable for me.
All my other relatives came. They surrounded me, hugged me crying. Crying out loud to me that I should cry too, but how could I? She was still alive. I didn't understand how people around me could call that being dead. Breathing = alive...
Time passed and it was time for her funeral ceremony. I sat at the front row with my father and he started crying. It was weird for me to see such a strong man cry. He who always had been the one to start arguments in the family. Feisty personality, never serious unless he's angry. I was wondering if he did it just for show. I comforted him, but only little. It was weird.
Why am I here?
I remember looking at the coffin and thinking that my Mother was there. She might still wake up. One of my biggest fears is to be buried alive... I wanted to open the coffin and find her, so I asked my Father if she was there, and in what condition.
"Cremated" he said. I was wondering what they had done with my Mother. Surely they could not have burnt her up. That would be murder... Had they mixed her up with someone else? I just couldn't let myself realize for some reason...
Then I did the worst thing someone can ever do at a funeral. I ran away...

Offrar min utekväll för IEM

Hjälten gick inte vidare idag. Galna matcher mot Dimaga. Vortex och Spine Crawlers. Amazing.

Önskar att jag kunde skriva något mer vettigt i det här inlägget, men de senaste dagarna har jag inte gjort något vettigt... Besviken på mig själv. Drömmer för mycket, förbereder för lite. Först hela kriget mot SOPA, var intressant att följa. Sedan StarCraft. Sedan...

Därför har jag gjort ett schema till imorgon... Timma för timme... Fram till IEM TT__TT

Välkomstdag på su...

Blev sent idag(/natt). Skämde bort mig med ett filmmarathon efter en enligt mig, dålig välkomstdag på su. Jag vill inte vara alltför negativ i mitt första utlåtande, men mitt första intryck har inte varit särskilt imponerande...
Först skulle man samlas framför aulan Magna. Inga problem. Väntade där, och de som skulle guida oss kom ut nästan prick på elva-slaget. En svensk-talande grupp och en engelsk-talande grupp. Jag gick med i den svensktalande gruppen som fick gå före för att vi inte skulle krocka eller bli för många på ett ställe.
Vi gick och hälsade på en studievägledare. Han verkade inte beredd på att vi skulle komma. Pratade i intervaller. Skulle presentera öppettiderna för receptionen som ligger precis utanför hans rum, men de kunde han inte. Så han fick fråga kvinnan i receptionen, men hon svarade inte. Istället letade hon fram en "STÄNGT"-skylt där tiderna stod. Så engagerat...
Gick vidare till där sjukvården håller till. Har väldigt sällan öppet så.. "Ni får planera er sjukdom därefter", höhö. Hur många generationer har det skämtet fått genomlida.
Vi gick till biblioteket, där vi återigen möttes av oförberedelse. Bibliotekarien svarade: "Jaha... Ja, men då får det gå snabbt. 2-3 minuter..". Ville fråga varför vi var där. Hon avslutade även med: "Kom imorgon. Då ska vi gå igenom allt viktigt som ni behöver veta, och ni kommer spara så mycket tid". Det var det jag trodde att jag gjorde när jag steg upp tidigt för att få en guidad tur på området. Men nej, fick inte ens en pekning till vart mitt campus ligger. Kändes värdelöst. Synd.
Så gick vi in i aulan Magna för att lyssna på föreläsningar. Bland annat från folk från studentkåren, provläraren och en man som ville prata om studieteknik. Det hade kunnat varit bra, om inte hela upplägget kändes riktat till grundskoleelever, med låtsasscheman och mycket upprepande.
De skulle ha frågestund där man kunde lägga in egna frågor via Twitter... Men de kom inte in på skolans Twitter-konto (stockholms_univ). Bra där. Så var det någon tönt som skrev något barnsligt där. Känns inte alls som att alla är redo för att gå på universitetet... Undrar om det finns något bättre ställe, där folk faktiskt är intellektuella! Jag vill träffa er!! Och su ska vara med på universitetens topp 100 bästa i världen. Nobelpristagare, hur känner ni inför årets kull?
Efter föreläsningarna var det dags att gå runt till klubborden. Alla hade något sött, vilket är synd. Jag avböjde allt förutom kakorna som såg hemgjorda ut vid humanistiska fakulteten.
På hemresan inser jag hur hemsk dagen har varit; jag har tappat min SuperShow-brosch som jag fick av min fina japanska när vi tillsammans åkte till Osaka för att gå på konsert och jag fick feber... Åkte tillbaka till campus för att leta, men tror att någon redan hade hunnit ta den. Det fanns ju andra koreanska-intresserade människor där som antagligen ska läsa samma kurs som mig. Då vet de vad det är och vill ha den TT__TT!!! Så var det för mörkt för att se någonting... Såg löv och tyg som jag behövde peta på för att se om det var min brosch eller inte...
Mitt fina memento är borta... även om jag inte vill ge upp ännu. Tittar till min väska hela tiden bara för att jag vill se att det ska ha varit en dröm. Vet inte hur jag ska få tag på upphittaren/tjuven. Så ledsen och arg ´TT^TT`


Liten sidnotering...
När jag kom hem och berättade för Papi hur sur jag var över rundturen så svarade han: "08:or. Flum är inne idag."
Med detta avslutar jag inlägget. Ha det gott, och få förhoppningsvis en bättre välkomstdag än mig.

Dötid

Idag kom en broschyr från su (Stockholms Universitet) om "Välkomstdagen". Härligt att något äntligen händer... Har massa dötid att slå ihjäl tills studierna startar. Men den behövs väl också för att rigga upp mitt nya liv. Planerar både ny dator och telefon. Bredband håller jag på att fixa, studentlitteratur ses över. Vad ska köpas, vad ska lånas.
Det börjar närma sig starten av mina universitetsstudier... Jag ser så fram emot att träffa nya människor. Intellektuella, med höga ambitioner. Folk med större ordförråd än vanliga tards som lever i nuet och inte tänker bli något. Som inte satsar, av lathet eller för att de inte behöver. Spelar ingen roll. Lika tråkiga att lyssna på iaf.
Visst, jag drar alla över en gräns, men bevisa att jag har fel och jag tar tillbaka det.
I min lilla värld stämmer det.

Vill börja mitt universitetsliv...

Onödig uppdatering

Vi åkte till IKEA för att äta middag. Restaurangen besöktes även av tre kineser. Jag var så nyfiken på dem, men hade inte mod nog att gå fram och säga något.
Efteråt ville jag hjälpa dem att komma till utgången, det är så svårt att hitta om man inte kan svenska. Pilarna leder ju till IKEAs alla hörn och vrår. Måste kunna läsa ordet "genväg".
Sen i fyndhörnan hittade jag min gamla (inte så gammal) serieteckningslärare. Riktigt fynd, hoppade på honom från sidan. Härlig, som vanligt, med sina egna påfunna teorier. Dock var mustachen lite ur form, sad face.
Kollade på stationära datorer, men alla var värdelösa förutom de som hade orangea detaljer. Oranget är aldrig bra, endast acceptabelt om det är en hårfärg... T.o.m. fint. Vill ha mitt hår mer åt det orangea hållet, hade det förut. Mkt bra.
Vill inte lägga upp så här många poster på en dag, men min blogg känns rolig för tillfället. Jag har många känslor efter att ha kommit tillbaka till Sverige, även om de inte är så starka. Mina känslor är nästan aldrig starka.
Införskaffade även tidningen Level. Längesen jag läst en speltidning, och i Japan blev det inte mycket spelande alls. Mina intressen som jag hade i Sverige ändrades helt i Japan. Trodde att de skulle förstärkas, att jag skulle hitta själsfränder, men så blev det inte alls...
Ville lägga in en notis om tidningen Super PLAY. Läste och köpte den i mina tidiga tonår, och var ledsen när den lades ner. Var kanske för att Level fick läsare genom att vara aningen billigare, men nu är den dyrare ändå. Varför blandar den in så töntiga typsnitt på framsidan? Hellre sammanhållet och tråkigt än barnsligt och töntigt. Och jag hatar när folk med coola jobb faktiskt är töntiga. Kollar på bilderna och undrar vad de gör där. Blir så arg... och lite avis.

Nu dags för "typisk hemmakväll", med film och onyttigt. Var tvungen att köpa Sound of Music på rundan ut. Minnen från grundskolan och Super Show 4 i Osaka.

Today's schedule

When I woke up, I once again had to compliment dad for how pretty the apartment is. I thought that the first feeling I would get when coming home was a need for cleaning, but it was so nice, and the Christmas spirit is still alive.
Next thing to do is checking the HomeStory Cup IV ladders and streams. I'll be busy for a while today...
After that, if there's any time left, I'll write letters to all my important people in Japan ♥.

Hemma i idiotSverige

... Känner jag. Som alltid finns det sega jävlar som inte använt alla raketer. Vaknar efter 12 timmar till fyrverkerier och ciggarettrök. Jävla idioter som rökt i trappuppgången. Att andra tycker om att förstöra sin kropp SKA inte vara mitt problem.
Idioter... Varför är ni så många?

Hemåt bar det

Det är med hård disciplin som jag skriver detta inlägg.
Har landat och kommit hem. Inte ännu kommit till ro, mår så illa efter den långa turen. Efterlandningen blev extra lång då sista färden blev uppskjuten pga starka vindar(?) vill jag tro. Väldigt starka vindar, de märktes av när första planet landade. Planet tippade åt vänster, och folk tjöt. Jag var en av dem.
Ingen klappar händerna vid landning längre, jag saknar det. Flygpersonalen gör ett så bra jobb. Speciellt när de agerar självsäkra, även vid oroliga situationer. Att klara av långa flygningar ända till Japan. Varför klappar man inte? Sen när alla ska av är de snabba. Flygpersonalen säger "Tack för att ni flög med oss". Jag säger "Det är ni som ska ha tack". Varje dag blir jag mer besviken på hur hur den här världen fungerar.

När jag kom hem var brev från universitet det första jag frågade om. Pappa vet inte om det har kommit något från Stockholm men Dalarna har skickat besked och inloggning till deras nätkurs.
Bilden nedanför visar mitt brev. Min adress är döljd av en karamell jag fick på 成田国際空港 när jag väntade på mitt boarding pass.
Underbara drycken Calpis, provade äntligen godisversionen. Rilakkuma... något. Håraccessoaren är min avskedsgåva.



Men just nu känner jag inte för att äta något alls. Mår så illa, känns inte som att enbart sömn kan fixa detta. Även om det borde vara största orsaken. Har knappt sovit på två nätter, varit trött och somnat nästan överallt. Dagen innan jag skulle med flyget och försökte hinna med mina sista ärenden, när jag åkte runt med tunnelbanan, även om det bara var en kort stund, höll jag på att somna. Också när jag var på väg till flygplatsen somnade jag flera gånger. Vaknade förskräckt, rädd för att missa min station. Ibland var det för att mina väskor hade ramlat och fört oljud. En gång vaknade jag och märkte att jag somnat utan att skruva på locket på min dricka, och spillt en massa på min datorväska och mig själv. I vänthallen på flygplatsen var det också lika lätt att somna. Fick hålla mig i rörelse, med planen upprepandes i huvudet; "Håll bara ut tills ca en timme in på flygturen. Då har du fått din mat och kan somna". Måste få min mat... Andra gången missade jag för att jag sov. Även om det bara var för en kort stund, var de tvungna att välja just den tiden.
Murphy's Law.

SCII Stream

Nu streamar HerO.
Det är mysigt. Sitta hemma ensam, se en SCII stream och läsa kommentarerna i chatten. Hör också spelarens föredragna musik. HerO spelar mycket k-pop som jag inte hört förut ＋ rock och annat.
Protoss är vackra och äg men... Jag vill inte förstöra den perfekta triangeln jag är i. Älskar symmetri. Fast i Zerg? Så groteska...
Kommer missa starten av HomeStory Cup IV, är på väg hem när det börjar. Tråkigt.

Har startat ett oändligt antal med olika bloggar, men ska försöka att hålla den här uppe något bättre...
Som vanligt.